Ambitionen med den interna revisionen kan förenklat ligga på tre olika nivåer, varav den lägsta i huvudsak handlar om att bibehålla det nuvarande arbetssätt.
-
- Nivå ett – Efterlevnadsrevision – innebär att man säkerställer att beslutade arbetssätt följs och att instruktioner hålls uppdaterade. Revision på den här nivån upptäcker när det finns brister som behöver rättas till, men man försöker inte hitta orsakerna till att dessa brister uppstått. Beställningen från ledningen är allmänt hållen och inte kopplad till organisationens strategi.
- På nivå två – Reaktiv revision – finns det tydliga uppdrag från ledningen att undersöka de delar av verksamheten som är viktiga för organisationens långsiktiga lönsamhet och konkurrenskraft. Funna brister utreds och de åtgärder som sätts in syftar till att eliminera, eller i alla fall hantera, orsakerna till det som skapar problem.
- Revision på nivå tre – Proaktiv revision – är även den inriktad på långsiktiga lönsamhet och konkurrenskraft men nöjer sig inte med att hitta det som orsakar problem. Vi proaktiv revision har man ett riskbaserat angreppssätt och söker efter det som kan komma att orsaka bekymmer i framtiden.
Ovanstående enkla skala från medioker till excellent är användbar när man vill diskutera vilken ambition man ska ha med sin internrevision. Vid beslut om ambitionsnivån ska man också vara medveten om att en organisation måste först lära sig ”krypa” och ”gå” innan den kan ”springa”. För att komma till nivå tre måste man först behärska nivå två.
Ledningen beslutar om ambitionen
Det är alltså ledningen som beslutar på vilken nivå revisionen ska arbeta. Ett förslag på hur man kan uttrycka en proaktiv ambition finns här.
När väl ambitionen är fastställd så måste ledningen inrikta revisionen mot de delar av verksamheten som är viktigast, utse och utbilda revisorerna samt ge dem de förutsättningar de behöver.
Nästa steg är att utarbeta revisionsprogram och rikta revisionerna mot det som är viktigt för uthållig lönsamhet.